Kritiskt tänkande

Inledning

Vi lever i en tid då vetenskaplig och annan expertkunskap är mer tillgänglig än någonsin. Tack vare den digitala tekniken kan vem som helst få tillgång till information på ett bättre sätt än tidigare om de har tillgång till internet. På samma sätt är kommunikationen människor emellan möjlig i större utsträckning och tätare än någonsin tidigare i mänsklighetens historia. Allt detta skapar utmärkta möjligheter för en välinformerad samhällsdebatt och demokrati.

Denna aldrig tidigare upplevda täckning av information, förmedling och kommunikation har dock inte direkt åtföljts av motsvarande framsteg i individers, gemenskapers och samhällens vetande. Desinformation och vilseledning sprids på samma sätt som information, ibland till och med effektivare. På samma sätt har kommunikationsmöjligheterna i sig inte lett till bättre samförstånd och lyssnande på andra, utan också till ökade konflikter och konfrontationer. För att omvandla tillgänglig kunskap till konkret kunskap som påverkar människors liv krävs mycket individuellt och kollektivt lärande.

Lösningen på dessa problem brukar vara att stärka förmågan till kritiskt tänkande och dialog, både inom utbildningen och andra institutioner i samhället. Kritiskt tänkande och dialog kan på bästa sätt stödja varandra, eftersom de bör ses som två sidor av samma mynt. Det är viktigt att kritiskt tänkande inte betraktas som en färdighet som är lätt att lära sig, utan som en holistisk färdighet som påverkas av olika aspekter av människans liv, från förstånd till känslor och från attityder till vanor. För att kunna öva upp förmågan till kritiskt tänkande tillsammans med andra krävs social tillit och god samhällelig praxis. (Baggini 2023; Tomperi 2017.)

Vad är kritiskt tänkande?

År 1990 definierade en expertgrupp bestående av teoretiker inom området kritiskt tänkande som ett medvetet och självreflekterande bedömningssätt, där hänsyn tas till bland annat begrepp, dvs. det språk som används, tillgängliga vetenskapliga bevis, argument, kriterier som tillämpas i utvärderingar och sammanhang, dvs. kontext. (Facione 1990.) Enkelt uttryckt innebär det att vi inte har bråttom att ta ställning i en fråga förrän vi, så långt det är möjligt, har undersökt frågan på ett adekvat sätt ur olika synvinklar och sedan bildat oss en uppfattning som vi kan motivera på ett sätt som andra förstår.

Expertgruppen noterade också vikten av attityder och dispositioner om man vill utvecklas till en kritisk tänkare. Då krävs till exempel öppenhet, mod att ifrågasätta, jämlikhet, förmåga att identifiera egna fördomar, noggrannhet och uthållighet samt en vilja att inse egna misstag och ändra åsikt om det behövs. (Facione 1990.)

Utifrån ovanstående beskrivningar är det viktigt att notera att ”kritik” inom filosofi och vetenskap inte innebär negativitet, avvisande, skuldbeläggande och motstånd, vilket ofta är dess innebörd i vardaglig diskurs och media. Precis som en litteratur-, musik- eller konstkritikers uppgift inte är att anklaga och klandra, utan att studera och utvärdera verk på djupet (vilket lika gärna kan leda till beröm), blir resultatet av kritiskt tänkande en mer genomtänkt och välgrundad bedömning.

Vi har dock inte förmågan att ständigt överväga saker, och inte i alla frågor. Vår vardag och största delen av vårt liv och våra handlingar bygger ovillkorligen på snabba beslut och val. Det mesta av vårt tänkande är alltid spontant och till stor del omedvetet. Det kritiska tänkandets uppgift är att avbryta detta spontana tankeflöde och stanna upp och reflektera. Sådana ingripanden och avvägningar är tidskrävande, energikrävande och ibland rent av smärtsamma. Det är just därför som kritiskt tänkande kräver att vi som holistiska människor för samman förnuft, kunskap, känslor, vilja och attityder – de måste dra åt samma håll och inte kämpa mot varandra.

Filosofen Matthew Lipman har beskrivit tänkandets holistiska natur genom att dela in det skickliga tänkandet i olika dimensioner: kritisk (critical), kreativ (creative) och omsorgsfull eller omtänksam (caring), som alla är involverade i vår strävan att tänka bra om något. Om en person till exempel löser ett problem eller lär sig ett nytt sätt att arbeta aktiveras alla dimensioner. Brainstorming för att hitta nya möjligheter kräver kreativitet, men det krävs också kritiskt tänkande för att skilja agnarna, dvs. de bästa idéerna, från vetet. Om vi inte brydde oss om problemet eller arbetets mål och såg till att verkställa det, skulle vi inte vara intresserade av att göra något åt det överhuvudtaget. I ett bra tänkande har kritik, kreativitet och omsorg alla sin plats, precis som kritisk utvärdering, estetiskt skapande och etisk omsorg är dimensioner av ett gott mänskligt liv. (Lipman 2019.)

Hur övar man kritiskt tänkande? 

Även om träning och utövande av kritiskt tänkande är krävande och inte kommer naturligt för oss som människor utan ofta kräver hårt arbete, finns det riktlinjer att tänka på för utvecklingen av det. Det är värt att åtminstone öva upp följande vanor:

– Då och då kan du medvetet stanna upp för att reflektera över ditt tänkesätt och fundera över de sätt att tänka och agera som du har anammat, dvs. ägna dig åt metakognitiv självreflektion. Tar jag till exempel mer allvarligt på åsikter från personer som är mer lika mig, är av samma (eller motsatt) kön, har högre status, är äldre eller mer välklädda? Då är min bedömning inte bara baserad på tankarnas innehåll. Delar jag upp världen i ”vi och dem” baserat på nationalitet, partitillhörighet och ideologi, personlighet, religion eller trolöshet, eller kanske utbildning? Det är ett mänskligt kognitivt drag att strukturera världen i en svartvit tudelning, eftersom det påskyndar vår inriktning i världen, men samtidigt snedvrider det ofta våra bedömningar utan att vi inser det.

– Det är värt att uppmärksamma de övertygelser som man anser vara viktigast. Ibland är det bra att ifrågasätta och reflektera djupt över de grundläggande antaganden om vår världsbild och vårt sätt att leva, som vi håller fast vid allra mest. Att stanna upp på detta sätt kan leda till en värdefull existentiell reflektion över meningen med ens liv och vad man vill ägna sitt liv åt. Ju fler omvälvande insikter du har, desto mer bör du väga dem mot varandra. I de uppenbara självklarheterna och stora upplysningsupplevelserna döljer sig också möjligheten att göra de största misstagen. Till exempel kan religiös tro eller till och med tro på konspirationsteorier uppstå som en snabb känsla av uppvaknande på mycket kort tid (Tomperi 2022). Då är det säkert att den nya världsbilden inte är resultatet av en genomtänkt och mångfacetterad reflektion.

– Så kallat dialektiskt tänkande fungerar ofta som ett praktiskt stöd för kritiskt tänkande: man måste uppriktigt väga olika sidor mot varandra, internt debattera för och emot, beakta många perspektiv – bara på så sätt kan man undvika att hamna i svartvita uppfattningar. Ibland kan det kännas obehagligt, och det är då vi inser hur känslomässigt krävande kritiskt tänkande kan vara. Till exempel att ibland tänka emot sina egna förutfattade meningar är svårt för alla: vad kan vara värt att lyssna på i ett perspektiv som vi spontant och starkt skulle motsätta oss? Och vilka kan bristerna eller felen å andra sidan vara i de synvinklar som vi skulle försvara? Vanligtvis leder detta inte till att den egna uppfattningen förändras, men värdet av detta är att det ger oss en djupare förståelse och gör det möjligt för oss att bättre motivera vår ståndpunkt.

– Vi måste identifiera och överväga våra omedelbara känslor. När vi reaktionsmässigt känner starka känslor av sympati eller motstånd mot ett nytt påstående, är det värt att undersöka var dessa känslor kommer ifrån och varför. Varför känner till exempel många människor förtret och vresighet över de näringsrekommendationer som vetenskaplig forskning har visat, och vad säger dessa känslor om oss? Vi kommer inte att kunna ägna oss åt fördomsfri och noggrann reflektion i olika frågor och åt kritisk utvärdering av våra egna handlingar om vi inte först klarar av att hantera dessa känslor av aversion och motstånd inom oss själva.

– Det är värt att söka sig till varmhjärtade samhällen, föreningar och klubbar, där man tillsammans strävar efter ett gott tänkesätt, utforskande och experimenterande, men också efter att lyssna och föra en välgrundad debatt. Det ger oss möjlighet att lära oss att vara oense på ett konstruktivt sätt. Situationer med bra dialog och debatt är den bästa träningen av kritiskt tänkande. De berikar dessutom våra liv och är det bästa stödet för en framtida demokrati. Den här typen av gemenskap, med respekt för andra och en strävan efter ett bättre tänkesätt, är idealet för forsknings- och undervisningssamhällen. Den senlatinska termen universitas, som betyder universitet, avsåg faktiskt en gemenskap av människor. Kollegialt kan alla parter tillhöra en universitetsgemenskap, från studenter till professorer. Idéernas tyngd bedöms då inte utifrån den ställning som upphovspersonen har, utan utifrån idéernas innehåll. Ibland kan det tyckas att dagens universitet ligger långt ifrån ett sådant ideal, men ideal är till för att visa vägen mot något bättre.

Även om det ofta är ansträngande att tänka, är det bra att komma ihåg att kritiskt tänkande och kollektiva diskussioner också är mycket trevliga upplevelser. Deras utövande är därför en av de mänskliga vägarna till en starkare livsglädje.

Källor:

Baggini, Julian, Filosofisen ajattelun opas. (How to Think Like a Philosopher, 2023.) Övers. till finska Tapani Kilpeläinen. niin & näin, Tammerfors 2023. https://netn.fi/syn_publication/filosofisen-ajattelun-opas/

Facione, Peter, Critical Thinking. A Statement of Expert Consensus for Purposes of Educational Assessment and Instruction. The Delphi Report, Executive Summary. California Academic Press, Millbrae 1990. Internet: https://www.researchgate.net/publication/242279575_Critical_Thinking_A_Statement_of_Expert_Consensus_for_Purposes_of_Educational_Assessment_and_Instruction

Lipman, Matthew, Ajattelu kasvatuksessa. (Thinking in Education, 2003.) Övers. till finska Tapani Kilpeläinen. niin & näin, Tammerfors 2019. https://netn.fi/syn_publication/ajattelu-kasvatuksessa/

Tomperi, Tuukka, Kriittisen ajattelun opettaminen ja filosofia. Pedagogisia perusteita. niin & näin 4/2017, 95–112. Internet: https://netn.fi/artikkelit/kriittisen-ajattelun-opettaminen-ja-filosofia-pedagogisia-perusteita/

Tomperi, Tuukka, Salaliittoteoriat. Katsaus salaliittokertomusten vetovoimaan ja ideologiseen hyväksikäyttöön. niin & näin 2/2022. Internet: https://netn.fi/artikkelit/salaliittoteoriat/